Känslan av ensamhet

Är för närvarande själv på cafét. Mina hjärtan har åkt tillbaka mot Stockholm, men kommer inte vara borta länge. Ändå sitter det som en liten klump i magen. Dagarna flyter på bra men jag har lite svårt att sova.

Satt igår och tänkte på alla fina människor jag har runtomkring mig. Hur vänskapsband har byggts starkare och hur andra sakta men säkert ebbat ut. Jag saknar dig Belinski-Minsk. Jag vet vart jag har denna underbara galning men ja saknar hennes närhet. Bara för att nämna en. Andra människor jag kan sakna OERHÖRT mycket är de grabbar som funnits runt om en. Nu läser säkert en del saker genom raderna som inte ska göras. Jag menar de killkompisar man hängt med som verkligen varit vänner. De man skrattat och växt upp med. Det är svårt att behålla kontakten när nya liv bildas. Jag möter själv upp och nedgångar. Så förlåt till dig lättstötta och egoistiska flickvän vars hela liv rasar för du inser att din kille haft ett liv innan dig.